Det är mycket som håller på att hända i det stora landet i öst.  Oerhört mycket. Förändringarna tar form på olika sätt och är i många fall synbara. Om man till exempel tittar på Shanghai, här byggs det nya skyskrapor och höghus så att det är fullkomligt galet. Det ska bli högre och pampigare än någonsin. Det gamla traditionellt kinesiska rivs ner till grunden och upp kommer nytt och modernt. Men det är inte bara förändringar i form av byggnationer utan även förändringar av något mindre påtaglig karaktär. Såsom de förändringar som blir allt större mellan generationerna. Man talar till och med om att ”three years make a gap”; på ynka tre år har det alltså hunnit bildas en liten generationsklyfta. Så fort går utvecklingen i det stora landet i öst.

One-child generation
Den nya generationens kineser – den så kallade one-child generation – är födda under den era då enbarnspolitiken hade införts (regeln infördes -79) och då närmare bestämt mellan 1979 och 1990. Detta rör omkring 227 miljoner människor. Utifrån vad jag har läst och utifrån de många samtal jag har haft med unga kinesiskor, har jag förstått att den nya generationens kineser har helt andra tankesätt än sina föräldrar. De är nyfikna på världen, de är betydligt mer öppensinnade och öppna för nya trender än aldrig förr. De nöjer sig inte längre med det lilla utan har i allt större utsträckning börjat ställa krav, uttrycka sina känslor och åsikter och kritisera. I en liten skala än så länge kanske men förändringsprocessen är igång. I synnerhet på Internet och i de många olika sorters chattforum som har tillkommit de senaste åren.

Eftersom jag är oerhört fascinerad av denna utveckling har jag passat på att prata med många unga kinesiskor om just detta ämne. Jag har velat höra vad de tänker och resonerar om livet i allmänhet, karriären, kärleken och framtiden. Och så givetvis skillnaderna mellan dem själva och deras föräldrar. I synnerhet kinesiska, unga kvinnor verkar generellt sett vara betydligt mer öppensinnade och frispråkiga än sina föräldrar. Att satsa på sig själv, sin karriär och sin personliga utveckling har kommit att bli allt viktigare. Att gifta sig är inte ens säkert att de vill – kanske om de finner den rätte men inte nödvändigtvis annars. Visst, det finns mer än 1,3 miljarder människor i detta enorma land och åsikter och känslor varierar kraftigt. Det är så klart även annorlunda mellan stad och landsbygd. Men överlag kan man se alltmer i dagens Kina att de unga kvinnorna bryter sig loss från traditionella mönster och traditioner för att bli självständiga och starka kvinnor som kan försörja sig själva. Inte sällan vill de satsa på sig själva och sin karriär innan de stadgar sig och skaffar familj.

Konkurrensen mellan unga kineser idag är stenhård. Att ha en magisterexamen från ett välrenommerat universitet är a och o och det gäller att studera hårt och mycket – kanske allra mest på gymnasiet då det är extra hög press för att man ska lyckas komma in på en bra universitetsutbildning. Att ha utlandserfarenhet är också någonting som rankas högt och den unga generationens kineser vill ut i världen och uppleva världen utanför Kina. Man vill se och lära sig mer av världen utanför och man litar inte längre blint på att Kina är det vackraste och bästa landet i hela världen, någonting som den kinesiska regeringen har tutat i sin befolkning sedan Mao’s regim.

Me Generation
Kinas urbana post 80’s generation, födda efter 1979’s ettbarnspolitik, är ofta även kända som Me generation. De är uppvuxna mitt i en era av ekonomisk boom med kärleksfulla föräldrar och far- och morföräldrar som inte sällan skämmer bort sina ungar så att det står härliga till. Eftersom de är enda barnet, läggs all fokus på honom eller henne. Denna generation har blivit mer självcentrerade än någonsin och kan njuta  betydligt mer av materialistisk komfort än de äldre.

Problemet med Me generation, som ett resultat av ettbarnspolitiken, är att Kina nu möter en åldrande population. Bristen på syskon må betyda mer materialism och uppmärksamhet för den unga generationen men vinden vänder då föräldrarna åldras och blir beroende av att deras enda barn kan försörja dem när de blir pensionärer – vilket inte är säkert att de kommer att vilja. Kollektivismen som har varit en grundsten i Kinas kulturella historia  håller alltmer på att bytas ut mot en alltmer individualistisk attityd där Me, Myself  and I står i centrum. Detta är den första generationen i Kina som möter detta dilemma i en så pass stor skala och hur detta kommer att utvecklas kan endast framtiden visa.

Moonlight Clan
I Kina finns det idag ett annat vedertagna begrepp och viktigt fenomen – Moonlight Clan. Detta är den växande grupp kineser som konsumerar hela sin lön varje månad, utan att spara ett enda öre inför framtiden. Denna grupp består främst av tjänstemän och kontorsråttor som fullkomligt har gett upp den kinesiska traditionen av att spara och istället spenderar hela sin inkomst i slutet av varje månad.  Mot slutet av varje månad är de alltså totalt barskrapade. Tills nästa lönekuvert dimper ner. Många unga så kallade Moonlighters hävdar att orsaken till detta slöseri  är att ”livet är kort och man ska passa på att njuta av det medan man fortfarande är ung”. Det är en livsstil som inte kan förstås av de äldre generationerna  som har levt ett mycket sparsamt liv för att få de knappa resurserna att räcka till.

Livsstilen som Moonlight Clan har är en tydlig indikation på den unga generationens tillförlitlighet i framtiden. Att unga kineser är ovanligt optimistiska inför framtidens möjligheter klargörs i bland annat en nyligen gjord studie från the China Market Research Group. Denna optimism ligger till grund för den ofantligt stora spenderarboom bland den unga generationens kineser. Det är av denna anledning som man kan se en sekreterare som tjänar runt 5000-6000 kronor i månaden spendera hela sin lön på dyra väskor från lyxvarumärken såsom Louis Vuitton och Gucci. Observera alltså att Moonlighters inte nödvändigtvis är förmögna – ofta tillhör de snarare den lägre medelklassen. Däremot har de ett stort vill ha-begär och lever över sina ekonomiska tillgångar.

Silverspoon generation
Sedan finns det ju även de stenrika kinesiska ynglingarna där ”pappa betalar” är det främsta mottot. Dessa unga kineser tillhör den så kallade silverspoon generation, eller second generation of the rich, eftersom de har förmögna föräldrar som kanske äger ett företag eller arbetar inom partiet. På kinesiska: Fù èr dài. Detta är en ny elitistisk kategori av ungdomar som inte riktigt behöver bry sig om sina betyg i gymnasiet eftersom de ändå kan ”köpa sig in” på ett välrenommerat universitet. Ungdomar som lever i lyx och flärd, reser jorden runt, shoppar Louis Vuitton och cruzar omkring i spillrans nya bilar, gärna av märken som porsche och BMW. Medel- och överklassen växer så att det knakar i Kina och de som tillhör denna klass är betydligt yngre än i andra länder. Till skillnad från andra lyxkonsumerande länder, drivs alltså Kinas lyxindustri idag av en ovanligt ung publik som tillhör Kinas snabbväxande medel- och överklass. Denna grupp är alltmer omgiven av västerländska lyxideal och av stigande löner. Den unga, urbana klassen är mer materialistisk än sina motparter (det vill säga i andra länder). Enligt en rapport gjord av Crédit Suisse, har inkomsten bland 20-29 åringar ökat med 34 procent de senaste tre åren. Kina sägs vara den tredje marknaden för lyxvaror idag – efter USA och Japan – men om den här utvecklingen fortskrider i samma takt kommer det troligen inte att dröja så länge förrän Kina kniper första platsen.

Silverspoon generation är mycket öppna för nya trender och betydligt mer orienterade mot materialism och hedonism (läran om njutning) än tidigare generationer. De vet hur man roar sig själva med nöjen, resor och shopping och de njuter av livet. Sedan Kina öppnades 1978, med den politiska ledaren Deng Xiaoping, har unga människor – både i städer och på landsbygd – blivit alltmer exponerade för utländska produkter och tjänster och statistik visar att Kina har kommit att bli den fjärde största marknaden för Louis Vuitton, den femte för Gucci och den tredje för Mont Blanc. Inom de tio närmsta åren kommer välbärgade kineser, med sin enorma köpkraft, omforma hela lyxindustrin som aldrig någonsin. Och många av dessa välbärgade kineser är mycket unga! Majoriteten av den kinesiska eliten är under 45 år gamla. Därav kan ni ju själv tänka er vilket potential det finns för lyxindustrin i Kina i framtiden…

Källor
Eftersom jag har ett brinnande intresse för Kinas utveckling, främst vad gäller generationsklyftor, unga kinesers och kinesiska konsumenters inställning till livet och framtiden och konsumtionsmönster, läser jag så många böcker och vetenskapliga artiklar om ämnet som möjligt. Jag har även tagit mig tid, suttit  ner och samtalat med många unga kinesiskor (det är i synnerhet kvinnornas syn som intresserar mig) om ämnet och fått ta del av många unga kvinnors livshistoria och framtidsdrömmar. Denna text är således skriven utifrån sekundära källor såsom böcker och artiklar men även utifrån mina egna, personliga samtal med ett stort antal unga kvinnor. Kvinnor vars berättelser alltid berör mig djupt.

 

KRAMAR