Som svensk i Kina kommer man åtminstone ett par gånger uppleva kulturkrockar. Kina är ett underbart land med fantastiskt många möjligheter. Samtidigt är det ett land där man kommer att uppleva mycket som konstigt och annorlunda. Jag kom till Kina (som vuxen) för första gången sommaren 2009 när jag och min sambo Christian jobbade ideellt som engelsklärare i en liten by nära Guilin i södra Kina. Där var det primitivt värre kan ni tro och en helt annan värld än till exempel Shanghai (eller Peking för den delen). Men trots i dessa stora internationella städer med många utlänningar är kulturkrockarna påtagliga. Här är vad jag upplever som jobbigast med att vara i Kina:
1. Man får inte vara så finkänslig i Kina för kineser kan vara ganska frispråkiga och kanske lite väl ärliga. De är inte rädda för att säga till någon att den är tjock/gått upp i vikt eller har en stor näsa. Jag fick höra häromdagen att jag har en handstil som ett litet barn och att jag borde vara mer utåtriktad, för då skulle jag haft fler vänner. Detta från en kinesisk tjej på mitt jobb som jag precis hade träffat! Jag berättade för henne att jag faktiskt är ganska utåtriktad i vanliga fall men att jag just då var stressad och inne i mina tankar. Det där med att jag skriver som ett litet barn må vara sant och den kommentaren lät jag passera.
2. Utseendemässigt ser man annorlunda ut och de kommer att glo! Många gånger märker man även hur de tar bilder på en i smyg. Åtminstone är det vad jag upplever eftersom jag är mycket blond. Nu har jag vant mig hyfsat vid detta men vissa dagar när man bara vill bara anonym och ifred kan det vara oerhört påfrestande. Det är inte så mycket av en kulturkrock kanske men jobbigt nog. Ibland känner man sig som en apa i en bur!
Jag och Christian är fullkomligt förälskade i Kina men vi har (och får fortfarande) uppleva många kulturkrockar. Varje dag är som ett äventyr i detta fascinerande land!
3. Vad man säger här får en betydligt större innebörd än hemma i Sverige. Här har jag ett exempel från förra sommarens resa till Peking. Jag och Christian hade anlitat en privat guide – en jättego och duktig kille vid namn Sunny – som tog oss runt på en rad olika aktiviteter och sevärdheter under ett par dagar. När vi fick utvärderingen gav vi honom (och chauffören) utmärkta betyg. Däremot gav vi kritik för en av sevärdheterna som de tog oss till – en pärlfabrik där personalen var oerhört aggressiva och gåpåiga. Vi skrev att detta var en otrevlig upplevelse. Vad tror ni att resultatet blev? Jo, att resebyrån genast avbröt kontraktet med just den pärlfabriken och Sunny var en millimeter från att få sparken. Våra ord vägde tyngde än vad vi hade kunnat ana!
4. Kineser är oerhört vidskepliga. Siffran 4, vars uttal på kinesiska liknar ordet för död, försöker de undvika så gott det går. Siffror som betyder tur är bland annat 6 och 8. Det är egentligen ingen så jobbigt i sig eftersom det mest är trevligt med lite skrock, vidskeplighet och symbolik men det är någonting som man kommer att uppleva som lite annorlunda när man kommer hit. Kineser är nämligen extremt vidskepliga och ibland blir det oerhört långsökt! Och kanske lite tramsigt också… Till exempel har jag hört talas om en auktion som de har på registreringsskyltar. Det är nämligen någonting som man köper separat. Skyltarna som innehåller många 6:or och 8:or kan komma upp i ganska stora summor. Vill man däremot ha en billig skylt ska man sikta in sig på de skyltar som innehåller 4:or.
5. Förutom moderna städer i Kina såsom Shanghai, är det tabu med att visa kärlek offentligt. Jag och Christian fick en smärre reprimand förra sommaren då vi var i Guilin och Christian gav mig en oskyldig puss på kinden då en 2-åring var närvarande i samma rum. Tydligen var detta oerhört opassande! Vad vi fick lära oss var att kinesiska föräldrar inte visar någon kärlek gentemot varandra inför sina barn. Om barnen frågar var de kommer ifrån säger föräldrarna att de hittade dem övergivna under en bro. Jo, det är sant! I de mer primitiva delarna av Kina är det här med blommor och bin lite mer komplicerat än i väst.
6. Kineser är oerhört kortsiktiga i sitt tänkande! Vi svenskar är vana vid att planera och ha god framförhållning. Vi tycker ogärna om när någonting händer som gör att vi måste ändra i våra scheman och vi kan nog vara ganska så inflexibla. Ska man bjuda in på fest, ja då bör man ju göra detta ett par månader i förväg. Om det är en stor fest det vill säga. Kineser är precis tvärtom. Ska man göra en intervju med en kines till exempel eller styra upp en mindre företagsmiddag, ja då hör man av sig/meddelar dagen innan. Annars glömmer folk ju bara bort det ändå! Det kan vara oerhört frustrerande att jobba med kineser eftersom de är så oerhört kortsiktiga. Men detta får man nog bara acceptera när man kommer hit för det går liksom inte att ändra på.
7. Den privata sfären är betydligt mindre i Kina än i Sverige. I Kina är detta någonting som kan göra mig riktigt förbannad. När jag till exempel står i kön till H&M har jag alltid en kines i ryggen eller precis bredvid mig. Att man ska stå bakom den som står framför en i kön, och dessutom hålla ett visst avstånd, förekommer inte här. Ibland kan jag liksom känna kinesens andetag i nacken. Oerhört otrevligt! Och när det har blivit min tur att betala, jag va händer då? Jo, då får jag kineser bredvid mig vid disken (de som då egentligen ska stå bakom mig snällt och lydigt) vilket känns oerhört enerverande, i synnerhet om jag ska betala med kort. Då vill jag liksom kunna slå in koden utan att någon tittar. Ibland har jag sagt till eftersom jag tycker att de kommer lite väl nära. Vi svenskar är vana vid att man håller ett visst avstånd! Här har man folk tätt inpå 24/7.
Detta var 7 av de största kulturskillnaderna som jag upplever det. Hade jag räknat alla kulturkrockar som jag upplevt sedan jag kom hit (och då har jag egentligen inte varit i Kina särskilt länge) skulle det vara betydligt mer än så.
Jag vill gärna höra vad just Dina erfarenheter om Kina och kulturkrockarna som Du haft i detta spännande land. Skriv gärna och berätta!
Kramar från en blondin i Shanghai




Hej!
Hittade din blogg när jag googlade Shanghai. Ska dit på en weekend! Jag bor i Jinan, huvudstaden i Shandong, där jag pluggar en utbytestermin.
Jag känner igen mig så himla mycket i det du skriver om olika situationer och kulturkrockar. Känns skönt att inte vara ensam om dessa saker och tankar=)
Det är nästan inga västerlänningar i denna staden förutom jag och min klasskompis från Sverige. Vi är blonda och drar MYCKET uppmärksamhet.
Tack för fina SH-tips!
Ha det fint, Mvh
Matilda
Hej Matilda!
Jättekul att du har kommenterat i min blogg! Det känns skönt att det finns andra blondiner i Kina som känner likadant
Till slut bryr man sig ju inte så mycket men det finns ju dagar då man är trött och irriterad och bara vill vara ifred. Förstår att ni drar extra mycket uppmärksamhet om ni bor i en stad där ni i princip är de enda västerlänningarna. I Shanghai är ju kineserna i alla fall hyfsat vana vid mångfald. Men är man riktigt blond så är man…
Ha det fint!
Mvh Caroline
Hej Caroline,
Jag har följt din blogg en tid, eftersom jag och min man skulle flytta till Shanghai. Tack för många bra tips och värdefulla upplysningar!
En kulturkrock som jag la märke till första gången vi besökte Shanghai var att de rikare kineserna gärna promenerade ute i pyjamas! Det är tydligen status här fick jag berättat för mig, medan man i Sverige hade blivit betraktad som bra underlig ^^
Hej!
Tack för din kommentar! Va roligt att du har följt min blogg en tid, det är alltid lika roligt att höra
Ja, det är många kineser som är ute och promenerar i pyjamas vilket jag tycker är fantastiskt charmigt med den här staden. Det skulle människor ju aldrig göra hemma i Sverige!